På radiosporten ljuger vi inte och överdriver inte hur bra någonting är för att vi måste sälja något åt någon. När kvällstidningarna fick fler sportsidor och skapade sina bilagor bidrog det inte till mångfald utan snarare enfald. På webbsidor och blajbloggar tävlar folk som vill bli kompisar med kändisar om att vara först med att ha anat, antytt, skvallrat, känt på sig, trott, eller spekulerat om någon obskyr övergång. Exempel på detta är Ola Toivonens övergång från Malmö FF. Vilken följetong. Radiosportens (och SR: s) nyhetspolicy är tråkig. Vi kollar, vi ringer, vi väntar tills vi vet nåt innan vi publicerar det. Radiosporten är överallt. Vi har rättigheter att sända evenemang som andra skulle döda för men vi har också skyldigheter. Vi har trovärdighet. Vi vill vara roliga och kunniga och informativa. Vi vill skildra idrott för många fl er. Vi vill att män, kvinnor och barn med olika bakgrunder och erfarenhet någonstans i vårt utbud ska hitta något som visar att deras vardag är viktig lika väl som sanningen bakom historien om Kaka, Milan och Manchester City. Till och med när vi refererar är vi fortfarande journalister. Världens snabbaste journalister. Vad har då detta med Public Service att göra? Allt. Hoppas jag.

Annika Greder Duncan, sportjournalist